Orolig matte - igen!

I bland ångrar man nästan att man skaffade husdjur. Ska jag vara ärlig så hade jag ingen aning om att jag skulle bli så fäst vid de små krabaterna. Jag knyter väldigt  sällan an till människor, de flesta jag har träffat har inte berört mig de minsta. (Det fanns inga bokstavsdiagnoser när jag växte upp, annars hade jag säker fått en eller par stycken på grund av detta.)

Känslorna för djur är helt annorlunda för mig. När katten Phoenix var borta en hel natt så var jag sjuk av oro. Och nu har det varit lilla katten Alexis tur att skrämma matte! Hon, som aldrig varit ute en hel natt förut, har varit ute på äventyr i nästan två hela dygn...

Men efter två  nätter med usel sömn vaknade jag tidigt i förrgår morse av en duns på fönsterbrädan...Det var Alexis som ville in denna väg! Hon var på gott humör men vrålhungrig, hon rusade raka vägen till köket där hon lapade i sig stora mängder gräddblandad mjölk som hon lyckades charma till sig av en överlycklig och lättad matte...

I dag har det regnat stundtals, så katterna har passat på att ta lite vilodag. De sover och äter om vartannat, så jag antar att de laddar för nya, spännade äventyr...