Nu har det regnat i tre dagar. Tack och lov! Äntligen är det lite mindre pollen i luften. De sista veckorna har varit en mardröm, jag har varit helt däckad av allergi. Jag har varit känslig för pollen så länge jag kan minnas, men maken till årets starka reaktion har jag aldrig upplevt tidigare. Och inte blir det bättre av att jag har varit så stressad av andra orsaker också.
För en månad sedan så gjorde min pappa illa sig rejält när han ramlade ner från en stege. Han bröt bland annat lårbenshalsen, och var tvungen att få en höftprotes inopererad. Sammanlagt två operationer fick han göra, den första lyckades inte fullt ut. Detta har tagit alldeles förfärligt på hans krafter, när allt kommer omkring så börjar han närma sig 90-strecket och är dessutom cancersjuk och stomiopererad sedan några år tillbaka.
Nu har han varit hemma från sjukhuset i två veckor, och han har det kolossalt rörigt omkring sig. Han kan visserligen gå omkring lite inomhus med rullator, men han behöver hjälp med en massa andra sysslor. Nu bor vi ju tack och lov i ett land där man har möjlighet att få hemtjänst och hemsjukvård om man behöver, så man kan inte klaga alls egentligen. Särskilt som all personal som kommer till honom är fantastiskt trevliga och hjälpsamma på alla sätt, jag beundrar dem verkligen som orkar vara så trevliga och sociala mitt bland allt sölande med rengöring av sår, byte av stomipåsar och tvättning av smutsiga sängkläder.
Min pappa är jättetacksam för att han får hjälp så att han kan bo kvar hemma, men det går nog inte att komma ifrån att det blir väldigt rörigt när han får besök 4-5 gånger om dagen av olika människor. Nu ska det dessutom komma ytterligare personer till honom nästa vecka, eftersom entréerna behöver handikappanpassas. Dörröppningen till badrummet måste också breddas och ny dörr sättas in, vi var tvungna att ta bort den gamla dörren för att han skulle kunna ta sig in med rullatorn.
Jag och min bror har också varit där en hel del, och det har varit fullt upp med att storstäda och möblera om så att han ska kunna ta sig fram i huset. En massa saker var det också som behövde lagas, och en massa saker som behövde köpas hem...
Nu är jag i alla fall tillbaka i mitt eget hem, och jag hoppas att det inte tillstöter något akut utan att jag får vila upp mig några dagar. Allt flängande fram och tillbaka tar både på krafterna och ekonomin, eftersom vi har 80 mil att köra fram och tillbaka.
Här kommer det bilder på två små surpuppor som inte alls delar min uppfattning om att det är skönt med några dagars regn: ("vi vill ju vara uuuute, ju!")
